Felicia är barn nummer tre och tillslut blev de nio. Papporna är fyra och männen ännu fler. Men bara en mamma, en mamma som är expert på barnuppfostran. Det här är Felicias berättelse om hur hennes barndom verkligen såg ut och om hur det påverkade hennes vuxenliv, men också om rätten att vägra försonas.
Detta är en berättelse som slår mig med stor häpnad. Jag kan inte förstå hur någon kan uppfostra barn på detta sätt och att ingen gjorde något åt det. Som en sån sak som att utsättas för mobbning av hela familjen dagen för sin födelsedag för att då skulle man uppskatta födelsedagen mer. Kan inte förstå hur man ens kan komma på något sådant. Hennes berättelse är otrolig och de har satt stora spår i hennes vuxna liv. Jag gillar dock inte riktigt sättet boken är skriven på. De korta kapitllena gillar jag, det gör att man kan läsa lite även om man bara har några minuter tillgodo. Man behöver inte fundera på om man hinner läsa ett helt kapitell. Men jag gillar inte i den otroliga oordning som berättelserna kommer, det gör det lite svårt att hänga med i allt. På ena sidan kan man befinna sig på 2000-talet medans men sidan efter befinner sig på 80-talet. Boken är dock bra och jag rekomenderar er att läsa den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar