"Du gamla, du fria" är Liza Marklunds nionde bok om reportern Annika Bengtzon. Annika är tillbaka i Sverige och på Kvällspressen. Hon har jobbat som utrikeskorrespondent i USA och har nu också återförenats med sin man Thomas som arbetar på justitiedepartementet med säkerhetsanalyser.
En småbarns mamma hittas död i en förort till Stockholm. Hon är det fjärde offret på kort tid som hittats död under liknande omständigheter. Thomas befinner sig på en konferens i Nairobi. Under en rekogniseringsresa vid Somaliska gränsen kidnappas hela delegationen, sju personer från olika delar av Europa. Och Annika befinner sig mitt i ett våldsamt gisslandrama. Kraven från kidnapparna är orimliga och när de inte uppnås börjar de avrätta gisslan.
Ännu en bra bok av Liza Marklund, även om jag inte tycker att det är en av hennes bästa. I boken finns det många händelser som man kan relatera till som terrordåden i Norge eller de somaliska piraternas kidnappning av danskarna. Annika är ännu hårdare än tidigare och känns ibland känslokall. Boken handlar mest om hennes kamp för att få hem Thomas igen och inte så mycket om hennes jobb som reporter. Har man lst de tidigare böckerna så är denna absolut värd att läsas. Den går bra att läsa även om man inte har läst de tidigare böckerna.
Jag tycker precis tvärtom. Boken är hafsigt skriven och urtrist. Det ska visst finnas ett samhällsengegemang, men det känns bara påklistrat för att få till en handling! Inte ens hennes engemang för att få sin man frigiven är speciellt spännade. Sedan kanske man kan undra, om det är fel på alla andra i hennes omgivning vem det är fel på. Samma syndrom som Läckberg huvudperson Erika verkar lida av. Nej jag har tröttnat på både Läckberg Marklund, Anna Jansson och vad alla dessa författare heter. När man läst några kan man knappt skilja den ena huvudpersonen från den andra!
SvaraRadera